et tu putto

Jag har upptäckt att kyrkogårdar är ständigt flödande källor av spännande motiv. Onsdagens krematoriebild var, inte helt oväntat, tagen på en sådan - så är även dagens bidrag. I en lummig glänta på Landskrona Norra Kyrkogård pryder den här putton en ovanligt påkostad gravsten. Putti, som är den italienska termen (mig veterligen finns inget vedertaget svenskt uttryck) för de, i renässanskonsten frekvent förekommande, rultiga små pojkar som ofta avbildas med oproportionerligt små vingar. Putto är den maskulina singularformen (dvs det som gäller för pojkvaskrarna) - jag kan inte erinra mig om att jag sett något verk där det förekommer kvinnliga diton - men dessa borde i så fall benämnas "putta", vilket i sig kan förklara deras frånvaro...