Veckans fototriss, med temat "ätbart", kommer här en aning försenat - jag har inte ätit särskilt fotogenisk mat på sistone. Huruvida smörstekta currymusslor hamnar i den kategorin lämnar jag åt betraktaren att avgöra.
Besök Fototriss för fler bidrag.
Musslor förekommer över hela världen (notera: endast i vatten) - och kunde påträffas av forntida kulinarer redan för 560 miljoner år sedan.
Andra inlägget i min serie om Landskronas infrastruktur fortsätter på veckans inofficiella tema med ytterligare två bilder tagna i anslutning till excersisfältet i Landskrona. Denna gång den intilliggande excersisgatan avbildad i norr- och sydgående riktning.
Kvinnan i svart jacka på den övre bilden frågade efter en tändare. Svaret blev nekande och besvikelsen stor.
Asfalt, eller egentligen asfaltbetong, består av bindemedlet bitumen (betoning på u:et, kids!) och stenkross. Namnet asfalt kommer från grekiskans ásphaltos, felfri.
Ytterligare en bild från Excersisfältet:
Träflis, som t.ex. pryder spåret på bilden, är bra till mycket - dels kan det dämpa steget för självplågande motionärer (antagligen som följd av ett illa genomtänkt nyårslöfte) - men även som grundkomponent vid dieselframställning eller hus.
Kråkor är ökända boplundrare, så ökända faktiskt att det i Malmö och Vellinge förra året infördes utökad skyddsjakt på dem för att skydda andra fågelarter. Exemplaret på bilden överblickar ett koloniområde.
Sankmark i fårhägnet vid Excersisfältet, Landskrona.
71% av jordens yta täcks av vatten.
Ska man tro reklamen så är bönder fortfarande det hetaste som kan pryda en tvruta, först "Inför Bonde Söker Fru", sedan ett otal avsnitt av "Bonde söker fru" och nu närmast "Bonde söker fru - bröllopet" - dessutom kan man på de skånska mjölkpaketen läsa om en kommande bondemässa där bl.a "Sveriges starkaste dräng" ska utses... För att mjölka konceptet ytterligare har jag tagit mig friheten att spåna fram några programförslag som säkert möts av motsvarande tittarstorm:
Big Bönder - ett dussin storbönder stängs in i en lada i 100 dagar, under tiden möts de av utmaningar såsom kohandel, åkerplöjning et.c. Deltagarna röstas successivt ut av tvtittarna. För att ta det ett steg längre kan man även tänka sig ett "Kändis-Big Bönder" som är samma koncept som ovan fast med kändisbönder istället, t.ex deltagare från "Bonde söker fru".
Bonde sköter fru - eftersom kärlekskranka bönder med polygama undertoner uppenbarligen är bra tv så borde motsvarande koncept, (fast långt bortom smekmånaden) där vi får följa ett gäng bönder som tuktar sina fruar i bästa Stepfordanda, också vara en given hit.
Per Olsson - kort och gott: Robinson för agronomer. Kanske får man då äntligen se en äkta svensk köttbonde slakta en tapir på bästa sändningstid.
Vidare kan man tänka sig fler upplägg som; "Bönder på is", "Let's träskodans" och "Drängarna på slottet"... personligen tycker jag att bondglorifieringen blev gammal tämligen snabbt, nördbonanzan FC Z (och senare HC Z), som var i ropet för några år sen, höll bättre i längden... Jag frågar mig även vilken social grupp som ska lyftas fram härnäst; bönder, nördar, ensamma mammor, mediahoror, föredettingar, b-kändisar, proffsbloggare och dansband är redan avhandlade och passé.
Jag skulle, istället för de okunniga och brådmogna "reportrar" som fått med sig en videokamera på sin gratisresa till solen, vilja se ett omvänt reseprogram av och med pålästa utlänningar på besök i Sverige (men ämnat för en svensk publik) - eller finns det redan?
Om man tycker att det här ser farligt ut, rekommenderas en närmare titt på Eltrygg - ett informationsprojekt i samarbete med bl.a. Elsäkerhetsverket.
Elsäkerhetsverket är för övrigt en utmärkt resurs för de som är särskilt intresserade av elektricitet och handhavande av densamma. T.ex kan man läsa utredningsrapporter från diverse elolyckor - som den här från Landskrona ishall, våren 2007.
Världens genom tiderna största klocka, den burmesiska "Stora Klockan", tros ha vägt så mycket som 300 ton, innan den försvann i en flod 1608. Den största ännu bevarade är "Tsar Kolokol", på svenska ung. "kejsarklockan", väger 216 ton - men har aldrig tagits i bruk då den sprack i samband med en brand efter gjutningen 1737. Numera kan den beskådas på sin piedestal i Kreml.
Uppflugen i ett träd, 2.5 meter ovan mark, fann jag detta ståtliga exemplar av kattsläktet:
Den medfödda missbildningen polydaktyli, d.v.s. fler tår än normalt, är relativt vanlig bland katter - p.g.a. att den defekta genen är dominant. Så många som 3 extra tår/tass har påträffats - med andra ord är det inte omöjligt att det någonstans springer runt en kattmutant med 32 tår. Huruvida fler tår underlättar trädklättring är oklart.
Dagens inlägg blir det första i en serie om Landskrona sett ur ett gatuperspektiv - en storslagen odyssé genom de urbana miljöer som är resultatet av svensk/dansk stadsplanering sedan 1413.
Först ut är en dubbel: fyrvägskorsningen Carl IX:s väg/Midhemsvägen/Norra Infartsgatan/Hälsingborgsvägen i grynings- respektive skymningsljus.
Trafikljus för gående regleras, som bekant, av att vägkorsningsintressenter trycker på en knapp vid det aktuella stoppljuset - bilar däremot, får "grön gubbe" med hjälp av induktionsspänning. Fysiken bakom är ganska enkel; vid stopplinjen finns en stor slinga/spole nergrävd. (om du nån gång undrat över de rektangulära utskärningarna i asfalten som ofta ses vid korsningar så vet du nu) När en bil sen stannar ovanför spolen fungerar karossen som järnkärna (någon som känner igen detta från fysiklaborationerna på högstadiet?) och med lite hjälp av Faraday alstras en induktionsspänning som sedan detekteras av styrelektroniken så att röd gubbe blir grön.
I Sverige finns fyra naturligt förekommande duvarter, störst och vanligast av dem är ringduvan. De tre övriga arterna är tamduva, turkduva och skogsduva.
Ringduvan är den mest vältaliga i kvartetten med sitt femstaviga läte, "Ko-koo-ko, ko-koo" - eller minnesregeln "men gå då, ändå" att jämföra med turkduvans "men gå då" och skogsduvans "gå då". Tamduvan har, som många andra storstadsindivider, ett läte som närmast kan beskrivas som ett osammanhängande kuttrande.
Duvan på bilden låter dock inte alls.
Snubblade via Kate Beatons (som jag skrivit om tidigare) blogg på Jess Finks serieprojekt; We Can Fix It - a time travel memoir. Konceptet är fullkomligt lysande, vem skulle inte vilja åka tillbaka i tiden för att varna sitt tidigare jag för pinsamma situationer eller smygtitta på sig själv när man har sex? (tidsreseporr!) Det är iaf något jag tänker på nästan dagligen...
De hittills publicerade sidorna finner du nedan, sorterade och klara:
s1-3, s4-5, s6-7, s8, s9, s10, s11-12, s13, s14, s15
OK Go - Here It Goes Again är redan helt fantastisk, men med hjälp av The Benny Hillifier når klippet, sett ur ett underhållningsmässigt perspektiv, fullkomligt utomjordiska proportioner! Ta en titt här:
UPDATE: Plockade bort den inbäddade videon eftersom den började spela automatiskt så fort jag öppnade sidan - visserligen är Benny Hill-musiken rolig, men inte SÅ rolig...
Jag blev bjuden på efterrätt häromdagen och även om man, som jag, inte är någon efterrättsmänniska så är det alltid trevligt att bli bjuden på något - i det här fallet kaffedoftande chokladmousse med chokladflarn garnerat med nersmälta blockchokladsfigurer. Choklad innehåller en massa bra saker, som t.ex:
Efter att ha spenderat fredagkvällen med att pressa min kropp till det yttersta vad gäller intagande av rödvin, ägnades lördagen bl.a åt att maratonkolla på Pushing Daisies - för de som inte är bekanta med serien kan den närmast beskrivas som en blandning av "CSI" och "Kalle och chokladfabriken". Egentligen är storyn lite väl sockersöt för min del (även om folk ständigt mördas till höger och vänster) - men den grafiska formgivningen, som för tankarna till Tim Burton, är något som verkligen tilltalar mig! (dessutom är det precis lagom nivå och tempo för en avslagen lördag på soffan) 
Framförallt är serien ett rejält steg uppåt vad gäller bakistv, om man jämför med vad som knarkades på nyårsdagen - då Discovery hade Miami Ink-maraton (24h!) Inte utan att man blev lite sugen på en heltäckande tatuering (á la Prison Break) efter att ha sett en säsong...
...å andra sidan var jag, under en annan bakfull nyårsdag för några år sen, nära att beställa en Magic Bullet mixer när jag däckat framför tv-shop (med fjärrkontrollen utom räckhåll)
En kasserad XLR-hona (för chassimontering) får agera motiv i mina tre bidrag till veckans fototriss - som har temat "fotografera ett motiv ur tre olika vinklar".
Besök Fototriss för fler bidrag.
XLR-kontakter finns i en uppsjö olika varianter, vanligast är dock XLR3 (avbildad ovan) som sannolikt hittas i ena ändan av valfri studioutrustning.
Jag har upptäckt att kyrkogårdar är ständigt flödande källor av spännande motiv. Onsdagens krematoriebild var, inte helt oväntat, tagen på en sådan - så är även dagens bidrag. I en lummig glänta på Landskrona Norra Kyrkogård pryder den här putton en ovanligt påkostad gravsten. Putti, som är den italienska termen (mig veterligen finns inget vedertaget svenskt uttryck) för de, i renässanskonsten frekvent förekommande, rultiga små pojkar som ofta avbildas med oproportionerligt små vingar. Putto är den maskulina singularformen (dvs det som gäller för pojkvaskrarna) - jag kan inte erinra mig om att jag sett något verk där det förekommer kvinnliga diton - men dessa borde i så fall benämnas "putta", vilket i sig kan förklara deras frånvaro...
Professor Wiener
(som jag stötte på medan jag lekte med Googles Image Labeler)
Holken är ett glädjeämne som i alla tider varit en del av människans vardag, i det här fallet en fågeldito vars popularitet antagligen är störst bland mindre fjäderfän - en annan holk som är vanlig nuförtiden är batteriholken, som företrädesvis huserar litiumbaserade inneboende.
På sina ställen kan holklusten ta sig rent absurda former, som t.ex i den lilla byn nere på det holländska Gelderlandet; Holk.
Äh, några inlägg till kan ju inte skada...
Jag tror minsann att jag MÅSTE inskaffa KORG DS-10:
32.49€ kan det ju vara värt att bli en mobil Thalin. (anm för den oinvigde: intern referens) - Mitt Nintendo DS har tråkigt nog fått ligga orört sen jag klarade Zelda...
Dessutom MÅSTE jag köpa nya jeans (det går iofs på en annan budgetpost) Hur lyckas man ha sönder tre par jeans på lika många månader? Vill tro att det var bättre kvalité förr, då fick de iaf utstå större slitage... Den akuta jeansbristen har bl.a resulterat i att jag häromdagen, när allt annat låg i tvättkorgen, gick runt i långkalsonger och trekvartsbyxor - inte helt oangenämt måste jag erkänna, fast kanske inte särskilt moderiktigt.
Parallellt med mitt, förvånansvärt regelbundna, ickebloggande här underhåller jag numera fotobloggen Glesbygdssafari - som de senaste dagarna genomgått en rad kosmetiska förändringar:
Uppvuxen med 14.4 kbps bävar jag en smula över hur grafikintensiv sidan blivit, men jag intalar mig att alla sitter på bredbandslina idag...
På tal om musik har jag den senaste månaden avnjutit gratis (OCH laglig!!!) musik via Spotify. Överlag tycker jag att det fungerar bra, ibland tappar man visserligen feeden och gratisutgåvan avbryts av reklam. Jag förstår att om det ska vara gratis så måste man ha reklam - och jag har inget emot det egentligen, pauserna är korta och inte särskilt frekventa... men jag är rädd att Kevin-jävla-Borgs releasepuffande är något som kan driva vem som helst till att bli spritt språngande postverksanställd.
Luftflödesdetektor SL5101, här monterad i ventilationsrör till kremeringsugn, skickar signaler till styrlogiken så att ugnstemperaturen kan regleras till det önskade intervallet 700-800grC. Kremering av en normalstor kropp tar ungefär 70-90 minuter.
Tjugondag Knut, dagen då tomten tar sin flakmoped och åker hem till Korvatunturi. Att fira jul ytterligare en vecka efter trettondagen är, som jag jag förstått det, en nordisk företeelse. Varför vi gör det tvistas det om, somliga hävdar att det handlar om rent fjäsk från den lutherska kyrkan, en annan teori är att julslutet flyttades fram för att täcka samma festdagar som det hedniska midvinterblotet. Något som är säkert är att Knut alltid markerat julens slut, då även denna namnsdag flyttades fram under ändringen som utfördes någon gång på 1600-talet. Tidigare firades Knutsdagen den 7:e januari för att högtidlighålla den danske helgonprinsen Knud Lavards martyrdöd. En död som för övrigt sägs inkludera både sten- och spjutkastning (i kyrkan!) samt avtappning av blod på nattvardsbägare för att skydda den kungliga sidendräkten.
Väderbiten mojäng fast förankrad i inloppet till Landskrona hamn. Trots gedigen ölivserfarenhet vet jag väldigt lite om sjömärken och fyrar - min kvalificerade gissning är att vi beskådar en ledfyr av något slag, möjligtvis ena halvan av ett s.k. "ensfyrspar". Att man inte får ankra mellan fyrarna stärker detta påstående. Det sjökort som skylten nämner, 922, täcker Öresunds norra del, från Barsebäcks hamn upp till Ängelholm.
Än en gång har jag lyckats försumma mina bloggplikter, denna gång inte helt utan anledning som jag snart ska förklara, sen sist har jag hunnit med att:
Det här kommer sannolikt att bli mitt sista inlägg i den här bloggen på ett bra tag, anledningen till det är den sista punkten i listan ovan, jag har funnit ett nytt skötebarn; fotobloggen som jag så länge velat starta är nu ett faktum och hittas på glesbygdssafari.blogspot.com
Designen är för tillfället funktionell men inte så mycket mer (den bygger på en justerad variant av minimalistiska standardmallen minima dark). För att undgå att det nya bloggprojektet försummas, och drabbas av långa avbrott i uppdateringsfrekvensen, har jag dragit upp ett antal riktlinjer för hur bloggen ska skötas. Regelverket, och tillika bloggens första inlägg, finner du här.Med de orden lämnar jag er, ni vet var ni hittar mig...
// Per, seriös fotobloggare
Ibland önskar jag att jag ägnat biologilektionerna i skolan större uppmärksamhet - efter lite googlande har jag åtminstone kunnat konstatera att bilden föreställer en röllika (Achillea millefolium). Den är även känd som soldatblomma (eftersom Akilles soldater enligt den grekiska mytologin sägs ha nyttjat örten för sårbehandling) samt, och det här tycker jag är riktigt roligt, lokalt i Älvdalen som "Per i backa". Allt enligt wikipedia.
Sankt Ibbs "nya" kyrka, eller Allhelgonakyrkan - belägen mitt på Hven. Den invigdes så sent som 1899 men blev aldrig lika populär som den "gamla" diton (som återinvigdes 1938) - Allhelgonakyrkan är sedan 2003 avkristnad och fungerar numera som museum tillägnat den store danske astronomen Tycho Brahe. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med bilden, den får en härligt mystisk atmosfär tack vare de kontrastrika skuggorna, grenverket och det dimhöljda tornet.
Ett träd som inte klarat höststormarna så väl. Det finns träd som kan bli upp till 100m höga och över 1000 år gamla - de flesta blåser dock omkull tidigare, som det här...
Vi befinner oss fortfarande mitt i Öresund, objektet ifråga är ett avloppsrör vid en av Hvens många cykelstigar. Ungefär 50 meter norrut ligger havet, med en fantastisk utsikt över sundet där Helsingborg sträcker sig mot Helsingör och Kronborgs slott. Så varför har jag fokuserat på ett avloppsrör i ett skuggigt dike? Jo, det här röret har alltid fascinerat mig, det mynnar nämligen på en allmän badstrand - och som barn var avlopp något som var direktanslutet till toaletten (inte avlopp/avrinning av så kallat dagvatten som i det här fallet) - detta resulterade naturligtvis i många förväntansfulla stunder vid röret, för tänk om den där bajskorven skulle komma flytande just då? Bilirubin gör bajset brunt.
Hej och välkommen till min nystartade fotoblogg. Detta blir faktiskt mitt andra försök till att driva en blogg, mitt förra bloggprojekt självdog pga bristande intresse från både mig och läsarna. Nu tror jag dock att jag funnit rätt medium, jag har aldrig varit den dagboksskrivande typen - och sannerligen inte den som hänger ut mitt privatliv på nätet... Missförstå mig inte, jag älskar att skriva och språk av alla de slag, somliga skulle rent av kalla mig språkpolis. Min förhoppning är att jag nu ska kunna kombinera flera av mina passioner; språk, foto och onödigt vetande/kuriosa.
Det ska även sägas att jag är odisciplinerad som få när det gäller saker som inte måste göras, därför kommer jag nu att staka upp ett antal regler eller allmänna riktlinjer för hur bloggen kommer att drivas (mest för min egen skull, fast kanske finns det en och annan läsare som uppskattar det också)
REGELVERKET:
Bloggens första bild är tagen på den lilla ön Hven (7,5 kvkm) mitt i Öresund, trädgrenen i fokus tillhör en rönn - ett träd känt för sina rävavvisande kvalitéer. Trots dess sura egenskaper tyckte jag att motivet kändes passande som startskott.
Inlägg
Alla kommentarer
